Tävlingssäsongen är extremt nära nu. Exakt en vecka bort, närmare bestämt. Fick taperinghjälp av en vecka influensa med mycket sömn och ingen träning. Efter det en vecka småsjuk men med träning. Kanske lika bra? Hur som helst ser jag framemot första loppet TEC 50 Miles. Alltså 80 km löpning på blandat underlag.
En månad senare blir det ÖTILLÖ Utö med Tomas Granberg (TG Swimrun Coach). Jag tror att det kan gå snabbt om vi inte blir stelfrusna som isglassar i havet! Utö är nog fortfarande det lopp som har näst starkast startfält i världen i sporten swimrun. Förra året kom jag och Tomas nia och det tror vi att vi kan förbättra i år. Men jag måste simma ikapp lite av det som jag förlorade när jag var 10 dagar i Frankrike och bouldrade och direkt efter det blev sjuk. Det ska ösas i Kronobergsbadet på luncherna!
Därefter står jag och väger mellan Stockholm Marathon och Stockholm Swimrun. Till den senare saknar jag nämligen partner. Skulle behöva någon med potential till pallplacering. Brother, where art thou?
Jag har sneglat på Jättelångt och kanske är det i år det är dags. Jag har ju sprungit Lidingöloppet Ultra och Lida Ultra tidigare år vid denna tid men tycker att det vore roligare med något som är iaf lite mer åt terränghållet. Egentligen skulle jag vilja springa Sundsvall Trail för att det ser ut att vara terräng på riktigt, men det funkar inte i kalendern.
MIF Triathlon kör jag förmodligen. Det vore ju roligt att vinna tre år i rad. Men jag kan tänka mig att stryka det om det finns något roligare att delta i. För roligt, det ska vi absolut ha. Ge mig det där tävlingsadrenalinet!
Tävlingskalendern fram till midsommar (preliminärt):
2018-04-21
TEC 50
Anmäld.
2018-05-05
Kungsholmen runt 10 km
Anmäld.
2018-05-20
ÖTILLÖ Utö
Anmäld med Tomas Granberg.
2018-06-02
Stockholm Marathon
Kanske.
2018-06-09
Stockholm Swimrun
Kanske — ingen lagkamrat.
2018-06-16
Jättelångt
Kanske.
2018-07-x
[Hemligt]
2018-07-21
MIF Triathlon
Mål: 31.55.
Upp-och-ner-bilden är förövrigt från strax innan influensan, i Fontainebleau.
Jag tror att 2018 blir det starkaste året hittills för sporten swimrun. Det märks i tillväxten av tävlingar utomlands. För mig och min lagkamrat Tomas Granberg ser det också lovande ut. Vi har aldrig varit så tränade och taggade som inför denna säsong.
Härom dagen hade vi äran att motta ett par guldfärgade paddlar när The Salamander Ranking och WolffWear hade prisutdelning i Salmings butik på Kungsgatan i Stockholm. 2017 var vi det tredje högst rankade laget i det här rankingsystemet. Trevlig början på swimrunåret!
2018 kör vi ÖTILLÖ Utö, Ångaloppet, Solvalla Swimrun i Finland och inte minst ÖTILLÖ World Championship. Det är vad som är spikat för oss gemensamt. Därutöver kan det bli någon till swimruntävling för oss tillsammans eller med annan partner.
Vi behöver titta på sponsring för i år och framåt. Det är inte gratis med anmälningsavgifter till tävlingar o.s.v. Hör av er om ni har något. Vi är taggade!
Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg efter målgång på Höga kusten swimrun.Guldpaddlar från TSR!I Salmingbutiken med The Salamander Ranking och ett gäng swimrunners.
Att jag fastnat för uthållighetsidrott är till stor del för att det är så ärligt. Den som är bäst vinner. Och oftast är vinnaren den som tränat mest eller pressat sig mest på tävlingen. Det är som en 1:1-relation mellan alstrad kompetens och belöning, ansträngning och framgång.
Min uppfattning är att det inte är så i den stora världen, där utanför. I arbetslivet har jag sett många exempel på de som snackat mycket, levererat lite och ändå kommit långt. Att vara en charmant lirare med rätt corporate bullshit tar en dock ingen vart i resultatlistan.
Här kan jag skratta lite åt mig själv eftersom att det låter så dystert. Men gångerna är många då jag inte fått utlopp för mina ambitioner i livet. I idrott däremot, har nederlag endast berott på min egen otillräcklighet. En rättvis förlust är ändå rättvis och något jag kan förbättra.
Jag inspireras inte av storsnackare utan lyssnar hellre på seriösa, faktiskt meriterade och samtidigt ödmjuka personer. Ann Trason har de personlighetsdragen, även om hon är udda som person. Hon var överlägset bäst i ultralöpning på sin tid och vann WS100 14 (fjorton) gånger, något hon dock inte nämner. Se här. När ni tittat klart på den filmen kan ni även se Life in a Day, också av Bill Yang.
Efter denna rant hoppas jag att ingen ser denna lilla blog som uppblåst eller kaxig. Att jag skriver resultat och träningstimmar betyder inte att jag tycker att jag är fantastisk. Det är tänkt som redovisning för mig och eventuella intresserade, helt enkelt. På tal om bloggar — som förvisso gått helt ur modet till förmån för Instagram och liknande ytligheter ;) — så kan ni läsa Jared Campbells blog. Hans metodiska arbetssätt och ödmjuka person kan vi lära oss mycket av inför FKT-projekt. Han har tagit sig i mål på Barkley Marathons hela tre gånger (dvs flest gånger).
Jared Campbell, med blicken av en genomkalkylerad person med den fysiska förmågan och viljestyrkan att slutföra The Barkley Marathons. Bild: Ultimate Direction.
När vi ändå talar om inspiration kan jag nämna Renan Ozturks filmer som både är vackra att titta på och fångar bergssporternas själ. Läsare lär ju redan ha sett Meru, vilken är *the* alpinist film of our time. Renans kortfilmer för TNF är också förstklassiga. “It gets misinterpreted. It’s not a deathwish, it’s a lifewish” ur The ɹǝɥʇO Way samt Curiosity och El Sendero Luminoso. Jag har förresten funderat mycket över förhållandet människa–natur när jag nyligen läst Jeff VanderMeers Annihilation (The Southern Reach Trilogy).
Mer handfasta tips för löpning kan ni extrahera från alla Irunfars intervjuer. Meghan och Bryon är källan om man vill se intervjuer från de stora ultraloppen. Förövrigt anser jag att UTMB är världens hårdaste endagstävling alla kategorier (lidandet, konkurrensen).
På ämnet klättring är The Bruno Show antagligen fortfarande Sveriges bästa blog. Tyvärr slutade de skriva ungefär när jag började klättra men det finns en back catalogue att ta del av. I underavdelningen stolligheter inom klättring kan ni kolla på “Climb 9a” (t.ex. denna). Avlutningsvis, den klassiska motivationsfilmen, helt utan klättring.
Vi är ett gäng som springer långa långpass (kallas “lååångpass”) som träning inför ÖTILLÖ och ultror. Man blir bra på det som man tränar på, har jag hört. Gänget har väl egentligen mest varit jag eller jag och Henrik Gustafsson, som eventuellt är mer känd som “Tigerhajen/-kakan från Tungelsta”. Gästartister som Gasellen från Gudö, Maskinen/Mazarinen och Helena har förekommit. Tanken är hur som helst att bokföra åtminstone ett eller två lååångpass per månad, låt oss säga 40+ km eller 4+ h. Det har jag typ lyckats med, skulle jag säga (se figur).
Lååångpass 2017-09-01–2018-02-18. Här räknar vi inte långpass som är 20–30 km och stavas med ett ‘å’ om de alls stavas.
Igår var jag trött redan vid start och efter maratondistansen på Sörmlandsleden blev jag konstigt nog ännu tröttare och var tvungen att be Tigerkakan och Mazarinen att springa ifrån mig så jag kunde återhämta mig lite. Den där gången i november då jag sprang snabbare på samma sträcka kändes väldrigt avlägsen. Jag åt inte så mycket frukost innan — eller middag för den delen. Men huvudavledningen är nog den aggregerade tröttheten efter åtta månader över 100 km/v och extra de två senaste månaderna. Enligt min planering ska jag dra ner på löpmängden 1 mars. Det är verkligen välkommet.
Hemfosa 2018-02-17.
Henrik, förövrigt. Han berörs inte av 55-km-pass i lagom fart. Det är ungefär samma sak som ett 15-km-pass i hans värld. Allt som slutar på fem är väl samma sak? Rena rama monsterfasonerna!
Du sliter ner kroppen och den svarar med att bygga upp sig lite starkare än den var innan. Det är träningens effekt och det har jag fått höra kallas för superkompensation. För att ta till vara på det simmar jag oftast inte två dagar i rad. Då är jag dessutom mindre trött inför simpassen och har förhoppingsvis kraft att prestera.
Springa kan jag inte göra bara varannan dag för då summerar det till för lite mängd, vilket också hade varit fallet om jag varit en mer seriös simmare. Men ett lättare löppass dagen efter en slitsam löpdag blir för mig motsvarigheten till vila vid större mängd.
Om jag ändå ska klättra bara tre pass i veckan kan jag lika bra sprida ut dem över veckan. Med en vilodag emellan hinner de påverkade delarna av kroppen återhämta sig. Dessutom får jag inte problem i yttersidan av underarmen om jag undviker att bouldra två eller flera dagar i rad. Det här fungerar för mig, iaf.
Förövrigt har jag svårt att få ihop min mängd. Dels är jag vissa gånger för trött när det är dags för långpass, så jag kortar av. Dels är det för att vädret ofta varit nära nollgradits med regn. Men jag tänker att det inte är hela världen. Förhoppningsvis kan denna period från årsskiftet till slutet av mars åtminstone landa på strax över 100 km/v, även om jag hade en intention om lite mer.
Springa mycket, simma mycket. Det är det övergripande temat för träningsåret 2018. Det är inte svårt att förstå att mängd är avgörande i konditionsidrott, även om det förvisso är lite mer komplicerat än så.
Mängdmål löpning 2018
100–120 km/v jan och feb. Mestadels lugnare.
80 km/v mar, apr och maj. Spets med fartpass.
Därefter 100 km/v, förhoppningsvis.
Mångdmål simning 2018
7 000 m/v jan och feb.
10 000 m/v apr och maj.
Därefter 7 000 m/v, kanske.
Pb-mål 2018
Mot toppen i swimrun!
Maraton: sub 3 (3:08 2016-10-30)
10 km: pb (39.11 2016-05-07)
Tävlingskalender 2018 (preliminär)
2018-03-24
Premiärmilen
Kanske. Ej anmäld. Mål: sub 39.
2018-04-??
[Hemligt!]
[Hemligt!]
2018-04-21
TEC 50
2018-05-06
Lidingöloppet Ultramarathon
Eller Kungsholmen runt 10 km istället!
2018-05-20
ÖTILLÖ Utö
Anmäld med Tomas Granberg.
2018-06-02
Stockholm Marathon
Kanske.
2018-06-09
Stockholm Swimrun
Ej anmäld. Mål: pall. Saknar lagkamrat!
2018-06-16
Jättelångt
Kanske.
2018-07-??
MIF Triathlon
Mål: sub 32, dvs sänkning av banrekord.
2018-07-08
ÖTILLÖ Engadin
Kanske. Intresserad av sponsring.
2018-07-28
Swissalpine K88 (88,1 km, +3981m / -4272 m)
Kanske. I sånt fall med Henrik. Kan lika bra tänka mig annat alplopp, dock.
2018-08-04
Öloppet
Antagligen inte, men vore roligt någon gång.
2018-08-12
Ångaloppet
Förmodligen med Tomas Granberg.
2018-09-03
ÖTILLÖ World Championship
Med Tomas Granberg.
2018-09-??
Solvalla Swimrun
Ej anmäld med troligt med Tomas.
2018-10-??
SUM
Mål: sub 4.
2018-11-??
November Ultra Trail Södertörn
Mål: sub 5:15.
Nordöstra Tyresta nationalpark. Här trivs Vildmarkens son.
Tävlingsåret 2017 har jag behandlat tidigare. Planeringen för 2018 återkommer jag med i januari. Men nu om träningen det gångna året.
Kontinuiteten är a och o i löpträning och den är god. Jag har inte haft några betydande avbrott och inga motivationssvackor de senaste åren. Tvärt om är jag mer och mer taggad och har också överträffat mina mängdmål under året i både simning och löpning. Texten är som hämtad ur ett vd-ord i en årsredovisning, men stämmer!
De sista halvåret 2017 har jag skruvat upp löpmängden till 100 km/v vilket verkligen höjt kapaciteten. Det vill jag fortsätta med kontinuerligt nu när jag har upplevt vad det ger. På Solvalla Swimrun och November Ultra Trail Södertörn kände jag mig märkbart starkare än tidigare. Att få kämpa mot den nationella eliten är min belöning och nu är jag strax där i de små sporterna swimrun och terränglöpning på ultradistans.
I simningen har jag också tuggat på pliktskyldigt och blivit lite snabbare. Min lagkamrat Tomas Granberg och jag blev faktiskt lite överraskade över hur pass väl vi stod oss mot andra swimrunnare under tävlingarna 2017 i simmomenten. Givetvis finns det betydligt starkare simmare än oss, men de blir färre. På Ångaloppet märkte vi t.ex. att det var löpningen och inte simningen som var den primära begränsningen bland de närliggande placeringarna.
Jag har svårt att motivera mig för simpass över 3 500 m när jag simmar ensam. Det har dock fått en lösning i att ibland simma med storsimmaren Henrik Gustafsson. Då blir passen över 4 000 m. Det är bra att träna med folk som är bättre än en själv. Ett 4-km-pass kan jag förövrigt veva igenom på en timma med paddlar och dolme nu för tiden.
Ju bättre en blir i löpning och simning, desto lättare är det förstås att öka mängden. För varje år av löpning härdas kroppen och den tål mer stryk. Jag har varit försiktig i att öka mängden för snabbt och det har nog varit en nyckel till varför jag inte skadat mig. När jag under 2016 hade känning i foten cyklade jag mer istället och drog under en period ner på löpningen. Kontinuitet är allt och det tillsammans med gradvis ökning är grundtankarna i min strategi.
Min bonussport klättring är otroligt rolig. Där har jag ingen strukturerad träning utan går bara till Klättercentret Telefonplan och bouldrar. Det är fun and games men jag tror att de tre klättringspassen per vecka i viss utsträckning bidragit till min uthållighet och styrka i simning. Att jag inte tog någon 7c under 2017 berör mig inte. Hade det skett hade det förmodligen varit en enstaka anomali bland 7c-problem iaf. Jag har iaf blivit märkbart bättre i klättring under året. Kul!
Klättring
Mål: boulder 7c enligt skalan på Telefonplan
Utfall: 87 7a, 24 7a+, 13 7b och 2 7b+ under 2017, 3,19 pass/v (2016: 2,86)
Sjön Maren på Ornö, julafton 2017 under 40 km så kallad äventyrslöpning. Missade Kalle Anka, men inte julklapparna!
Vildmarkens son
Under året fick jag smeknamnet “Vildmarkens son” av Ola eller om det var av Lars under vår löpning runt Kebnekaisemassivet. De tyckte att jag rör mig hemtamt i bergen och så är det väl. Jag älskar att röra mig i naturen. Klättra i berg, springa i skogen, gå uppför eller åka nerför snö.
Det har varit jätteskönt att ha kunna lägga så stor del av min swimrun- och löpträning i naturreservaten Tyresta och Paradiset. Nu jobbar jag på kontor igen som en hederlig Svensson, men under större delen av 2017 jobbade jag hemifrån och kunde träna på dagtid.
Vildmarkens son älskar att simma och springa långt ut i skogen med skor och korta tights som enda kläder, nära ett vilt tillstånd. Förvånade vandrare med jackor, ryggsäckar och kök ser förundrat på när detta väsen passerar. Det kan vara ett djur eller en ande, men antagligen inte en människa.
Vildmarkens son behöver ingen vattenflaska för han dricker ur sjön. Vildmarkens son har lite mat med sig i en ficka och äter medan han springer. Vildmarkens son springer ett varv genom reservatet och korsar alla sjöar. Han rör sig obehindrat som de andra infödda djuren och han ser till att njuta av livet och friheten.
Sedan tar vildmarkens son på sig en skjorta och återgår till den tråkigare och mindre spännande världen, för ett tag.
Kommentar: mycket nöjd. Vilket adrenalin! Läs mer här.
2017-08-26: Sigge Tuna Swimrun med Karl Lundin
Mål: vinst.
Resultat: banrekord med 1:23.45.
Kommentar: nöjd! Skönt att få revansch tillsammans med Kalle. Läs mer här.
2017-09-04: ÖTILLÖ World Championship med Ola Lagerström
Mål: sub 10.
Resultat: 11 någonting.
Kommentar: ÖTILLÖ är helt-helt-helt fantastiskt. Läs mer här.
2017-09-16: Solvalla Swimrun med Tomas Granberg
Mål: oklart.
Resultat: 2 herr och total.
Kommentar: mycket nöjda och fin sässongsavslutning för oss. Läs mer här.
2017-10-07: Sörmland Ultra Marathon (50 km)
Mål: sub 4, topp 10.
Resultat: 4:06, 10 herr och total.
Kommentar: lite förkyld så jag kunde inte riktigt leverera på topp.
2017-11-18: November Ultra Trail Södertörn (55 km)
Mål: sub 5:40.
Resultat: 5 h 23 min. Placering 2 herr och total.
Kommentar: mycket nöjd. Kul att få avkastning på 100-km-terräng-veckorna. Roligt att Daniel Nilsson hade tålamod med mig i 38 km, varefter han dumpade mig i Ösmo. :) Läs mer här.
Böckerna är inte stängda för årets träning så jag skriver om den senare. Men nu är årets alla tävlingar över, tror jag.
Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg i den köttiga målgången på Solvalla Swimrun 2017. Foto: Solvalla Swimrun.
Träningen inför ÖTILLÖ World Championship 2018 började för mig direkt efter 4 september 2017, dvs dagen för ÖTILLÖ. Sedan 1 juli hade jag förvisso ökat löpmängden, men efter att ha sett hela ÖTILLÖ-banan bestämde jag mig för att en större andel av löpträningen ska vara i krävande terräng.
Jag tyckte också att min sammansatta simning blivit så pass okej att jag inte behöver träna lika mycket neutralt under hösten detta år. Hösten 2016 simmade jag nästan uteslutande utan hjälpmedel och sedan nästan bara med paddlar och dolme under våren för att bygga de muskler som krävs för att orka dra stora paddlar.
Grundstruktur för min träning inför 2018:
Resten av 2017:
Löpning: 100 km/v, mestadels teknisk stig i naturreservat så länge vädret tillåter.
Simning: 6 000 m/v, där 30–40 % är sammansatt och resten paddlar och dolme.
2018 fram till ÖTILLÖ:
Löpning: förmodligen densamma, men med mer fartelement för att höja tröskeln inför korta swimrun och löptävlingar. På en del av dessa kommer jag att behöva springa lite under 4-tempo utan att det ska behöva kosta för mycket.
Simning: mer mängd, ännu oklart hur stor. Större andel simning med hjälpmedel för swimrunspets.
Utöver detta klättrar jag ungefär tre gånger i veckan. Det gör jag mest för att det är roligt men det fungerar också som landträning och löpstyrka med axlar, core och annat. Det bidrar också till den muskulära uthålligheten i rygg och axlar. Klättring är inget jag höjer till skyarna som swimrunträning utan jag är väl mest tacksam för att det kompletterar lite och inte stör swimrun.
Ett hot som hänger över min löpning är vinterns snö och kyla och jag kommer att behöva springa på band en hel del, men ska försöka komma ut i terrängen så mycket jag orkar. För att inte förlora för mycket styrka under vinterns bandlöpning behöver jag springa med lutning. Under sommaren kommer jag att kunna träna swimrun som swimrun är tänkt, dvs i naturreservat med löpning, simning och växlingar.
Dessa Stravasegment ingår i min träning inför ÖTILLÖ:
Det ingår i min filosofi att inte bara jämföra mig med andra swimrunutövare. Det räcker inte med att vara bra jämfört med dem i terränglöpning utan där vill jag hellre upp till de bästa på Sörmland Ultra Marathon och liknande tävlingar. I simning ska jag inte titta på swimrunsimmare utan lära av såna som mina vänner Micke och Henrik som är f.d. elitsimmare.
Taktiskt jagar jag förvisso mängd per glidande 7-dagarsperiod men det viktiga är den årsgenomsnittliga mängden. Jag känner efter vad jag orkar för dagen och vad som är planerat efter och väljer passen utifrån det. Jag försöker lägga passen i en sådan ordning att jag hinner återhämta mig per disciplin. Det är ofta kort framförhållning men med strategiska grundtankar och mål. Det passar antagligen inte alla men passar mig.
Lycka till med din swimrunträning!
Avslutar med dekorativa bilder från Solvalla Swimrun 2017, där jag och Tomas Granberg kammade hem andraplatsen. Läs mer om den tävlingen här. Alla foton tagna av Solvalla Swimrun.
