Volym 2017–2018.Volym 2017–2018 med åren lagda över varandra.
Om vi bara tittar på volym så kan vi dra slutsatsen att volymen var något för liten 2018. Jag har inte riktigt nått volymmålen jag satte inför hösten. Jag hade inte märkt det om jag inte loggat träningen och skapat diagram, så det är tydligen en nyttig syssla.
Men det är inte panikläge, iaf. I fjärde kvartalet har jag simmat helt utan gear vilket för mig nog innebär mer träningsvärde per meter. Angående löpning hade jag över årsskiftet förra året ett 100 km/v-projekt som räckte nästan ett halvår. I år har jag samma projekt och december blev det över 100 km/v i genomsnitt, så jag är igång. Löpningen innehåller mer kvalité än året innan vilket också gör mig hoppfull.
2019 kan jag bli starkare än 2018, men det förutsätter mycket simning och löpning under våren. Istället för bara långsiktiga mål som ÖTILLÖ i september så kan vi separera perioden fram till påsk. Förmodligen bouldrar jag i Frankrike i påsk och ÖTILLÖ Utö 19 maj ger också ett naturligt delmål. Fram till dess hög volym.
Jag avslutar med något helt annat. Under hösten har jag påbörjat tre sportrelaterade hobbyprojekt. Det är tre webappar som alla har något med idrottsstatistik att göra:
Sörmland ultra går i Stockholm, är nästan 50 km långt och igår var det femte året i rad som jag sprang SUM. Det är en blandning av stig, grusväg och asfalt med en del kupering.
Jag hade stora förhoppningar när jag 2016 sprang på 4:01 och inte tryckte det var så jobbigt. Men sen blev det förkylning och lerig stil året efter, vilket gav 4:06. Det var nog ändå en jämnstarkt med året innan, med tanke på förutsättningarna. I år var det perfekta förhållanden så jag trodde i min naivitet att 4-gränsen skulle falla men det blev bara 4:07! Oförklarligt ändå tills jag tittade i kalkylbladen.
Träning de tre månaderna innan SUM detta år: 11,2 h/v konditionsträning varav 61,8 km/v löpning. 2017: 12,4 h/v konditionsträning varav 100,6 km/v löpning. Med konditionsträningen menas här löpning, simning eller cykel. I år har jag fokuserat mer på simning innan ÖTILLÖ och bytte en del löpning mot cykling efter ÖTILLÖ, då jag också tror att luften lite gick ur mig mot slutet av säsongen. Redan på Solvalla Swimrun kände jag att det fattades lite power i steget mot slutet.
Vi lever och vi lär. Men det är klart, hade jag inte satsat på simningen innan ÖTILLÖ så hade det nog inte gått lika bra. Och vi gjorde bra ifrån oss där. Jag har gjort flera lyckade tävlingar i år och några sämre. Detta var ingen katastof men en varning att ta på allvar angående att hålla volymen uppe. För min del gäller det att ha koll på nyckeltalen. Om jag inte jobbar mot volymmål så är risken stor att jag missar dem.
Nästa försök blir November Ultra Trail Södertörn. Jag vill springa snabbare än året innan och har sex veckor på min att komma upp på banan igen.
Hur som helst var det en trevlig tävling som alltid. Tack till Jan-Erik Ramström och de andra som arrangerar och arbetar med tävlingen! Och tack för sällskapet Dennis Inspiro Löfving, som jag sprang nästan hela loppet med.
Energiplanen funkade iaf spotless:
Frukost: havregrynsgröt, en Snickers och en energibar.
Softflask med två Dextrosol och 200 mg koffein med från start. Fyllde på den med vatten vid stationer. Det var ganska varmt.
Runt 20-25 km där det var tunt med stationer åt jag två Dextrosol och stoppade ner en tablett till med 200 mg koffein i softflasken.
Igår blev det tredje året i rad jag sprang Urban 7 Summits för att sätta nytt fastest known time (banrekord, så att säga). U7S är en utmaning där man springer mellan — och förstås upp på — sju toppar i Stockholm. Man får springa vilken väg man vill och det blir ungefär 69 km om man springer smart.
Nytt FKT igen men ändå besvikelse när jag insåg redan efter 50 km att krafterna inte skulle räcka till U7SXL. Tanken var nämligen att samtidigt sätta nytt rekord på den längre varianten U7SXL, vilken är ungefär 95 km om man navigerar effektivt.
Patrik var dock starkare och orkade hela vägen med ett leende på läpparna. “Oförskämt fräsch” vid 69 km samtidigt som det kändes som att jag skulle behöva gå ett tag innan jag kunde springa igen. Lika bra att gasellen fick köra på resterande 26 km i eget tempo. Det är bara att tacka för inspirationen till att träna hårdare! För mig var det ett perfekt långpass inför ÖTILLÖ WC. Fram till mitten på augusti är planen på att köra ner mig lite i löpningen.
Vi hade lyxcrewning hela vägen med ny flaska och tilltugg i stort sett var femte km. Navigationen var pretty dialed men vi lyckades ändå villa bort oss vid några tillfällen. Inga stora katastrofer dock! Till aspirerande U7S-löpare ger jag rådet att studera kartan och Google Street View ordentligt innan och gärna provspringa komplicerade delar innan. Jag är inte helt nöjd med navigationen på Garmin Fenix 3 men bättre än ingenting.
Med det sagt uppmanar jag alla löpare där ute att ge sig på utmaningen. Vi hade en rolig och lyckad dag igår och jag är dels glad att sätta nytt FKT på U7S och lika glad att Patrik vid 69 km sprang vidare till ett nytt FKT på U7SXL på 8:47.
Detta är tidplanen jag satte ihop innan. Som ni ser höll vi den bra på U7S och vi låg tre min före vid Brukets backe där jag klev av. Varefter gasellen opened up the stride och mosade tidplanen till bitar.
Vägen vi planerade och nästan lyckades navigera rätt på.
Trevlig dag igår med 80,5 km blandat underlag på TEC 50 (Täby Extreme Challenge 50 Miles). Jag gick ut lite för hårt med de två första varven (11,5 km per varv) strax över timman per varv. Det kan jämföras med mitt saktaste varv — varv sex av sju — på typ 1 h 15 min. Inte optimalt men heller ingen katastrof. Uppenbarligen var det gott om löpare som pacat sig ännu sämre för jag tuggade mig upp från placering 10 till tre.
Race management är jag mycket nöjd med, i form av äta och dricka, solskydd, effektiviteten vid varvning o.dyl. Fick lite stöd vid varvning av David Pyring med att fylla flaskan o.s.v. Jag tror att jag klarade vätska, energi och värme bättre än andra. Jag blev varm men tog till knepet att droppa linnet under andra halvan av loppet vilket var bra både mot värmen och skavet mellan lats och biceps. Och så skvätte jag vatten på mig i några kärr av samma anledning.
Lite stolt och lite nöjd, men inser hur långt jag är ifrån de bästa. Ettan var 30 min före mig och banrekordet var 1 h 20 min bort (Thomas Chaillou 2016). Men jag tror att jag tänker rätt när jag jämför mig med såna människor isf att jämföra min löpning med andra swimrunners. Glad över en tredjeplats, hur som helst och en fin start på säsongen.
Tävlingssäsongen är extremt nära nu. Exakt en vecka bort, närmare bestämt. Fick taperinghjälp av en vecka influensa med mycket sömn och ingen träning. Efter det en vecka småsjuk men med träning. Kanske lika bra? Hur som helst ser jag framemot första loppet TEC 50 Miles. Alltså 80 km löpning på blandat underlag.
En månad senare blir det ÖTILLÖ Utö med Tomas Granberg (TG Swimrun Coach). Jag tror att det kan gå snabbt om vi inte blir stelfrusna som isglassar i havet! Utö är nog fortfarande det lopp som har näst starkast startfält i världen i sporten swimrun. Förra året kom jag och Tomas nia och det tror vi att vi kan förbättra i år. Men jag måste simma ikapp lite av det som jag förlorade när jag var 10 dagar i Frankrike och bouldrade och direkt efter det blev sjuk. Det ska ösas i Kronobergsbadet på luncherna!
Därefter står jag och väger mellan Stockholm Marathon och Stockholm Swimrun. Till den senare saknar jag nämligen partner. Skulle behöva någon med potential till pallplacering. Brother, where art thou?
Jag har sneglat på Jättelångt och kanske är det i år det är dags. Jag har ju sprungit Lidingöloppet Ultra och Lida Ultra tidigare år vid denna tid men tycker att det vore roligare med något som är iaf lite mer åt terränghållet. Egentligen skulle jag vilja springa Sundsvall Trail för att det ser ut att vara terräng på riktigt, men det funkar inte i kalendern.
MIF Triathlon kör jag förmodligen. Det vore ju roligt att vinna tre år i rad. Men jag kan tänka mig att stryka det om det finns något roligare att delta i. För roligt, det ska vi absolut ha. Ge mig det där tävlingsadrenalinet!
Tävlingskalendern fram till midsommar (preliminärt):
2018-04-21
TEC 50
Anmäld.
2018-05-05
Kungsholmen runt 10 km
Anmäld.
2018-05-20
ÖTILLÖ Utö
Anmäld med Tomas Granberg.
2018-06-02
Stockholm Marathon
Kanske.
2018-06-09
Stockholm Swimrun
Kanske — ingen lagkamrat.
2018-06-16
Jättelångt
Kanske.
2018-07-x
[Hemligt]
2018-07-21
MIF Triathlon
Mål: 31.55.
Upp-och-ner-bilden är förövrigt från strax innan influensan, i Fontainebleau.
Att jag fastnat för uthållighetsidrott är till stor del för att det är så ärligt. Den som är bäst vinner. Och oftast är vinnaren den som tränat mest eller pressat sig mest på tävlingen. Det är som en 1:1-relation mellan alstrad kompetens och belöning, ansträngning och framgång.
Min uppfattning är att det inte är så i den stora världen, där utanför. I arbetslivet har jag sett många exempel på de som snackat mycket, levererat lite och ändå kommit långt. Att vara en charmant lirare med rätt corporate bullshit tar en dock ingen vart i resultatlistan.
Här kan jag skratta lite åt mig själv eftersom att det låter så dystert. Men gångerna är många då jag inte fått utlopp för mina ambitioner i livet. I idrott däremot, har nederlag endast berott på min egen otillräcklighet. En rättvis förlust är ändå rättvis och något jag kan förbättra.
Jag inspireras inte av storsnackare utan lyssnar hellre på seriösa, faktiskt meriterade och samtidigt ödmjuka personer. Ann Trason har de personlighetsdragen, även om hon är udda som person. Hon var överlägset bäst i ultralöpning på sin tid och vann WS100 14 (fjorton) gånger, något hon dock inte nämner. Se här. När ni tittat klart på den filmen kan ni även se Life in a Day, också av Bill Yang.
Efter denna rant hoppas jag att ingen ser denna lilla blog som uppblåst eller kaxig. Att jag skriver resultat och träningstimmar betyder inte att jag tycker att jag är fantastisk. Det är tänkt som redovisning för mig och eventuella intresserade, helt enkelt. På tal om bloggar — som förvisso gått helt ur modet till förmån för Instagram och liknande ytligheter ;) — så kan ni läsa Jared Campbells blog. Hans metodiska arbetssätt och ödmjuka person kan vi lära oss mycket av inför FKT-projekt. Han har tagit sig i mål på Barkley Marathons hela tre gånger (dvs flest gånger).
Jared Campbell, med blicken av en genomkalkylerad person med den fysiska förmågan och viljestyrkan att slutföra The Barkley Marathons. Bild: Ultimate Direction.
När vi ändå talar om inspiration kan jag nämna Renan Ozturks filmer som både är vackra att titta på och fångar bergssporternas själ. Läsare lär ju redan ha sett Meru, vilken är *the* alpinist film of our time. Renans kortfilmer för TNF är också förstklassiga. “It gets misinterpreted. It’s not a deathwish, it’s a lifewish” ur The ɹǝɥʇO Way samt Curiosity och El Sendero Luminoso. Jag har förresten funderat mycket över förhållandet människa–natur när jag nyligen läst Jeff VanderMeers Annihilation (The Southern Reach Trilogy).
Mer handfasta tips för löpning kan ni extrahera från alla Irunfars intervjuer. Meghan och Bryon är källan om man vill se intervjuer från de stora ultraloppen. Förövrigt anser jag att UTMB är världens hårdaste endagstävling alla kategorier (lidandet, konkurrensen).
På ämnet klättring är The Bruno Show antagligen fortfarande Sveriges bästa blog. Tyvärr slutade de skriva ungefär när jag började klättra men det finns en back catalogue att ta del av. I underavdelningen stolligheter inom klättring kan ni kolla på “Climb 9a” (t.ex. denna). Avlutningsvis, den klassiska motivationsfilmen, helt utan klättring.
Vi är ett gäng som springer långa långpass (kallas “lååångpass”) som träning inför ÖTILLÖ och ultror. Man blir bra på det som man tränar på, har jag hört. Gänget har väl egentligen mest varit jag eller jag och Henrik Gustafsson, som eventuellt är mer känd som “Tigerhajen/-kakan från Tungelsta”. Gästartister som Gasellen från Gudö, Maskinen/Mazarinen och Helena har förekommit. Tanken är hur som helst att bokföra åtminstone ett eller två lååångpass per månad, låt oss säga 40+ km eller 4+ h. Det har jag typ lyckats med, skulle jag säga (se figur).
Lååångpass 2017-09-01–2018-02-18. Här räknar vi inte långpass som är 20–30 km och stavas med ett ‘å’ om de alls stavas.
Igår var jag trött redan vid start och efter maratondistansen på Sörmlandsleden blev jag konstigt nog ännu tröttare och var tvungen att be Tigerkakan och Mazarinen att springa ifrån mig så jag kunde återhämta mig lite. Den där gången i november då jag sprang snabbare på samma sträcka kändes väldrigt avlägsen. Jag åt inte så mycket frukost innan — eller middag för den delen. Men huvudavledningen är nog den aggregerade tröttheten efter åtta månader över 100 km/v och extra de två senaste månaderna. Enligt min planering ska jag dra ner på löpmängden 1 mars. Det är verkligen välkommet.
Hemfosa 2018-02-17.
Henrik, förövrigt. Han berörs inte av 55-km-pass i lagom fart. Det är ungefär samma sak som ett 15-km-pass i hans värld. Allt som slutar på fem är väl samma sak? Rena rama monsterfasonerna!
Du sliter ner kroppen och den svarar med att bygga upp sig lite starkare än den var innan. Det är träningens effekt och det har jag fått höra kallas för superkompensation. För att ta till vara på det simmar jag oftast inte två dagar i rad. Då är jag dessutom mindre trött inför simpassen och har förhoppingsvis kraft att prestera.
Springa kan jag inte göra bara varannan dag för då summerar det till för lite mängd, vilket också hade varit fallet om jag varit en mer seriös simmare. Men ett lättare löppass dagen efter en slitsam löpdag blir för mig motsvarigheten till vila vid större mängd.
Om jag ändå ska klättra bara tre pass i veckan kan jag lika bra sprida ut dem över veckan. Med en vilodag emellan hinner de påverkade delarna av kroppen återhämta sig. Dessutom får jag inte problem i yttersidan av underarmen om jag undviker att bouldra två eller flera dagar i rad. Det här fungerar för mig, iaf.
Förövrigt har jag svårt att få ihop min mängd. Dels är jag vissa gånger för trött när det är dags för långpass, så jag kortar av. Dels är det för att vädret ofta varit nära nollgradits med regn. Men jag tänker att det inte är hela världen. Förhoppningsvis kan denna period från årsskiftet till slutet av mars åtminstone landa på strax över 100 km/v, även om jag hade en intention om lite mer.
Springa mycket, simma mycket. Det är det övergripande temat för träningsåret 2018. Det är inte svårt att förstå att mängd är avgörande i konditionsidrott, även om det förvisso är lite mer komplicerat än så.
Mängdmål löpning 2018
100–120 km/v jan och feb. Mestadels lugnare.
80 km/v mar, apr och maj. Spets med fartpass.
Därefter 100 km/v, förhoppningsvis.
Mångdmål simning 2018
7 000 m/v jan och feb.
10 000 m/v apr och maj.
Därefter 7 000 m/v, kanske.
Pb-mål 2018
Mot toppen i swimrun!
Maraton: sub 3 (3:08 2016-10-30)
10 km: pb (39.11 2016-05-07)
Tävlingskalender 2018 (preliminär)
2018-03-24
Premiärmilen
Kanske. Ej anmäld. Mål: sub 39.
2018-04-??
[Hemligt!]
[Hemligt!]
2018-04-21
TEC 50
2018-05-06
Lidingöloppet Ultramarathon
Eller Kungsholmen runt 10 km istället!
2018-05-20
ÖTILLÖ Utö
Anmäld med Tomas Granberg.
2018-06-02
Stockholm Marathon
Kanske.
2018-06-09
Stockholm Swimrun
Ej anmäld. Mål: pall. Saknar lagkamrat!
2018-06-16
Jättelångt
Kanske.
2018-07-??
MIF Triathlon
Mål: sub 32, dvs sänkning av banrekord.
2018-07-08
ÖTILLÖ Engadin
Kanske. Intresserad av sponsring.
2018-07-28
Swissalpine K88 (88,1 km, +3981m / -4272 m)
Kanske. I sånt fall med Henrik. Kan lika bra tänka mig annat alplopp, dock.
2018-08-04
Öloppet
Antagligen inte, men vore roligt någon gång.
2018-08-12
Ångaloppet
Förmodligen med Tomas Granberg.
2018-09-03
ÖTILLÖ World Championship
Med Tomas Granberg.
2018-09-??
Solvalla Swimrun
Ej anmäld med troligt med Tomas.
2018-10-??
SUM
Mål: sub 4.
2018-11-??
November Ultra Trail Södertörn
Mål: sub 5:15.
Nordöstra Tyresta nationalpark. Här trivs Vildmarkens son.
Kommentar: mycket nöjd. Vilket adrenalin! Läs mer här.
2017-08-26: Sigge Tuna Swimrun med Karl Lundin
Mål: vinst.
Resultat: banrekord med 1:23.45.
Kommentar: nöjd! Skönt att få revansch tillsammans med Kalle. Läs mer här.
2017-09-04: ÖTILLÖ World Championship med Ola Lagerström
Mål: sub 10.
Resultat: 11 någonting.
Kommentar: ÖTILLÖ är helt-helt-helt fantastiskt. Läs mer här.
2017-09-16: Solvalla Swimrun med Tomas Granberg
Mål: oklart.
Resultat: 2 herr och total.
Kommentar: mycket nöjda och fin sässongsavslutning för oss. Läs mer här.
2017-10-07: Sörmland Ultra Marathon (50 km)
Mål: sub 4, topp 10.
Resultat: 4:06, 10 herr och total.
Kommentar: lite förkyld så jag kunde inte riktigt leverera på topp.
2017-11-18: November Ultra Trail Södertörn (55 km)
Mål: sub 5:40.
Resultat: 5 h 23 min. Placering 2 herr och total.
Kommentar: mycket nöjd. Kul att få avkastning på 100-km-terräng-veckorna. Roligt att Daniel Nilsson hade tålamod med mig i 38 km, varefter han dumpade mig i Ösmo. :) Läs mer här.
Böckerna är inte stängda för årets träning så jag skriver om den senare. Men nu är årets alla tävlingar över, tror jag.
Andreas Ribbefjord och Tomas Granberg i den köttiga målgången på Solvalla Swimrun 2017. Foto: Solvalla Swimrun.
