Andreas Ribbefjord – Sida 11

Sörmland Ultra Marathon 2015

2015-10-112015-10-12 by Andreas Ribbefjord

Perfekt dag! Rätt temperatur, sol, inget regn, inte så mycket lera; yttre förhållanden var perfekta för årets SUM. För mig var det andra året i denna tävling. Jag kan verkligen rekommendera denna pärla. Ungefär 50 km på stigar, grusvägar och landsväg. 243 löpare gick i mål, 350 var anmälda, vilket var fullbokat.

Damklassen vanns med god marginal av Kajsa Berg som nyligen slog till med VM-silver på 100 km och som vunnit SUM förr. Tvåa blev Malin Hjalmarsson. Jag talade med loppets trea och fyra, Frida Södermark och Kajsa Friström, och de kände inte till Malin. Själv hade jag sett henne vinna Ursvik Ultra 45 km i mars och då lärt mig att hon är multisportare i Swedish Armed Forces AR-lag. Med den kunskapen kunde jag ganska tidigt i loppet räkna ut hur prispallen för damerna skulle se ut. Särskilt som att jag hade damtrean hack i häl rätt länge — en helt annan tjej som säkert var bra, men som jag misstänkte skulle bli uppäten av en väldisponerad Södermark vad det led.

I herrklassen stod Daniel Nilsson (FK Studenterna) och Philip von Rosen (Hässelby SK) ut med god marginal till resten och var de enda före Kajsa Berg i mål. De är båda kända i ultrasammanhang med medaljer från SM 100 km m.m. Om Daniel kan man väl också nämna att han vunnit SUM 8 av 10 gånger, om jag inte har helt fel.

Själv hade jag ätit, sovit och var peppad. Förutom att vädret var bra var alltså de inre förhållandena också bra. Och framför allt har jag tränat bra sedan förra året. 2014 sprang jag på 4:29. I år hade jag sub 4:15 som mål och lyckades utan att ta ut mig till gränsen komma in på 4:11:50 vilket innebar placering nummer 17. Känslan den sista milen var också en helt annan än året innan. Visst blev det lite tungt mot slutet, men det var inte alls samma trötthet i benen som förra året. Träningen har givit resultat, helt enkelt.

Sörmland Ultra Marathon kan man skriva mycket om. Det är ett fint lopp.

Andreas Ribbefjord, Sörmland Ultra Marathon 2015. — Jag vid 17 km. Foto: Fredrik Stridsman.

Övervikt

2015-09-222017-10-05 by Andreas Ribbefjord

Pizza må vara gott, men tar man in mer energi än man gör av med så blir man överviktig. Foto: Nirzar Pangarkar.

Är det okej att överviktiga får mindre plats i tv? Ska H&M ha runda skyltdockor? Kroppsideal är något som debatteras ofta. Min uppfattning är att det är okej att visa upp sig som tjock och att hur man ser ut är en fråga för individen, inte något som ska bestämmas av andra. Själv är jag helt ointresserad av utseenden i media eller det offentliga rummet. Det jag vänder mig mot är de följder av ett runt utseende som sällan nämns i det sammanhanget.

Den som är tjock är dock själv sannolikt fullt medveten om att den riskerar att dra på sig viktrelaterade sjukdomar. Detta är ett obehagligt och orubbligt faktum, oavsett hur okej det är att se ut som man gör. Att folk i allmänhet tycker att övervikt är oattraktivt får jag väl anta hör ihop med detta och någon typ av naturlig partnerselektion.

Skillnaden mellan BMI 28 och 32 är två levnadsår, statistiskt. Men det är förstås inte bara tid vi talar om. Skillnaden ligger istället i att de som väger mer oftare kommer att lida av sjukdomar rörande hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, olika typer av cancer, depression m.m. Utseende och livsstil är en sak, men frågan är om man tycker att sjukdomarna också är “okej”. Vi är många som håller av någon med överviktsrelaterade sjukdomar. Naturligtvis tycker ingen att det är okej att de lider och dör i förtid.

Detta med övervikt är en fråga som angår många då närmare hälften av svenskarna är överviktiga eller feta. Övervikt och fetma orsakar idag fler dödsfall i världen än undernäring och svält. Och allt man behöver göra är kort sagt att dra ner på pizza och godis och motionera några gånger per vecka. Man vet precis vad man behöver göra. Det borde vara lätt, men det är ändå svårt.

Man lär sig att tycka om saker. Den som i stort sett aldrig äter godis suktar inte efter det. Den som har motionerat under flera år njuter i allmänhet av det medan den som försöker ta sina första löpsteg känner sig plågad. Ju längre man lever osunt, ju närmare man kommer sjukdomarna, desto svårare är det att ändra sig. Människor med betydande övervikt får dessutom utstå otrevliga antydningar och ord. Allt detta till trots är det inte lätt att bryta mönster.

Men det går förstås att ändra sig. Liksom att det går att sluta röka går det att äta nyttigare och motionera. Vissa har av naturen lättare än andra att hålla sig smärta, men med en sund livsstil går vikten åt rätt håll förr eller senare, oavsett. Vet ni förresten att hjärt- och kärlsjukdomar är på nedåtgående? Det beror på att färre röker nu för tiden. Tänk om vi kunde säga detsamma om övervikten.

PS.

I statistiken anses den som är 170 cm lång och väger över 72 kg vara överviktig (BMI > 25). Väger den över 86 kg så är det fetma (BMI > 30). Den långsiktiga trenden är att frågan blir än mer angelägen, dvs att övervikt och fetma ökar.

Källor:

Inte trea på Nynäshamn triathlon

2015-08-302015-08-30 by Andreas Ribbefjord

Alltså, *inte* trea även om jag och alla andra trodde det. Jag kollade nämligen just på Strava och där syns att jag cyklade ett varv mindre än man skulle. Jag kan inte påstå att jag var stensäker på vilket varv jag var på, men vid vad som jag tänkte skulle bli sista varvningen på cykeln körde jag förbi flaggmannen som vinkade in mig för växling. Då skrek folk efter mig så jag stannade och växlade snällt till löpning. Men det visade sig alltså nu att organisationen räknat fel på mina varv.

Mitt cykelvarv var cirka 10 min. Jag var fyra min före fyran in i mål. Sista varvningen blev ju helt ineffektiv eftersom att jag körde förbi mål. Låt oss säga att jag borde varit fem min efter den egentliga trean. Det är förstås svårt att veta hur loppet skulle utvecklat sig med ett varv till. Jag slog av lite på ansträngningen när jag sprungit om trean eftersom att jag insåg att det var för långt till tvåan och prioriterade en behaglig resa. Och så sprang jag iofs fel på första löpvarvet vilket kostade mig två min. Men å andra sidan förefaller det på Strava som att den egentliga trean Mattias Bolt gav sig ut några hundra meter på ett extra cykelvarv för att sedan komma på sig själv och vända för växling. Långt resonemang, men jag tycker att det summa summarum är klart att jag inte skulle blivit trea iaf. :)

I övrigt så måste jag bara säga att det var ett otroligt vackert lopp på (nära) olympisk distans med kuperad cykling längs havet i perfekt väder. Jag klagar heller inte på tävlingsledningen. Det är inte lätt att med så liten styrka få till ett perfekt lopp. Jag tycker att de ordnade en alldeles utomordentligt fin tävling! Dessutom hade de grymma sponsorer i form av bl.a. Nynäshamns Ångbryggeri. Nästa år lär ju bli helt kanonbra med ett större startfält också. Nästa år planerar jag att bli tre på riktigt — minst!

Här tar jag emot det tredjepris som jag inte alls var värd. ;) Bild: Nicholas Nikander.

Andreas löpning på Nynäshamn triathlon. — Den obligatoriska nakenbilden. Foto: Nynäshamn triathlon.

Först i mål på Nordslingan Swimrun 2015

2015-08-162015-08-17 by Andreas Ribbefjord

Tomas och Andreas efter målgång på Nordslingan Swimrun. Foto: Nordslingan Swimrun.

Igår körde jag och Tomas Granberg Nordslingan Swimrun som innehöll 54 km löpning eller något liknande och närmare 5 km simning mellan Åkersberga och Norrtälje norr om Stockholm. Min klocka stannade på 61 km och 6 h 49 min.

Först i mål, men lite oklart om vi kan betraktas som vinnare. Vi råkade missa simning nummer två som var 80 eller 100 m. Sedan sprang vi iofs fel till vår nackdel senare i loppet, så det kanske jämnade ut sig. Efter lite diskussion inom laget bestämde vi oss dock för att inte bli modfällda när vi insåg att vi missat en simning och siktade istället på att skapa ett sådant avstånd till tvåan att det hur som helst skulle vara odiskutabelt vilka som varit snabbast.

Första halvan var det ett roligt race mot Anna och Viktor från IKJ Haninge som låg tvåa. De simmade bra och kom ikapp oss i sjöarna två gånger. De är duktiga och rutinerade på långlopp med imponerande tider på Vasaloppet. Efter den andra ikappsimningen i Trehörningen bestämde vi oss dock för att det skulle vara sista gången och ryckte på löpningen. Givetvis ville åtminstone jag att de skulle behöva navigera själva och så ville jag nå den psykologiska effekten av ett stort avstånd vid nästa simning. Egentligen ryckte vi redan vid Wira bruk, men på slutet av den sträckan förlorade vi luckan genom att springa fel och söka upp rätt väg.

När vi gick upp från simningen i Länna kyrksjö och såg att de vid samma tillfälle steg i vattnet på andra sidan insåg vi slutligen att avståndet var tryggat. Vi slappnade kanske av lite ett tag, men körde sedan på i ganska god fart mot det nämnda målet om odiskutabelt avstånd till tvåan. Efter att ha haft en något defensiv disposition av krafterna kunde vi hålla oss väl under 5 min/km på de sista lättlöpta 5-någonting kilometrarna mot mål. Dagen gick utan problem och pannbenet var oanvänt ända till slutet där det fick jobba lite för att hålla tempot på slutspurten. :) Avståndet till andra lag blev vid målgång 26 minuter.

Tack arrangören och medtävlande för en trevlig dag! :)

Tack till vår lagsponsor IT-konsultbyrån Cartel och Team Sportia, Gym och Motion Åkersberga, Coop, Enervit m.fl. som sponsrade tävlingen.

Tomas har skrivit en mer utförlig race report.

Tomas och Andreas på väg upp från första simningen. Foto: Nordslingan Swimrun.

Triathlondebut på Ornö Triathlon 2015

2015-07-182015-07-18 by Andreas Ribbefjord

Så har jag testat triathlon för första gången och hamnade på fjärde plats i denna lilla minisprint. Det gick ganska okej men det finns en del att förbättra.

Jag var femma eller sexa upp från simningen, vilken var ungefär 250 m. Efter det fipplade jag med skosnören och förlorade några placeringar på det.

T1: Challe berättar vilken placering jag har och jag fipplar med skorna alldeles för länge. Foto: Margareta Bernhardsson.

Efter cyklingen, vilken var ungefär 8 km, var jag åtta i växlingen till löpning. Här kan jag framför allt lära mig att pumpa däcken. ;)

Jag visste att löpningen är min starkaste disciplin och jag visste förstås också att det var sista sträckan. Därför gick jag ut hårt och lyckades hålla det i ganska jämnt tempo. Med det plockade jag fyra placeringar i 3 km terränglöpning och kom in som fyra bara några meter efter trean.

Känns lite snopet med missarna men som första försök är det väl ändå okej. :)

T2: Löpning! Nu bara ösa på! Foto: Margareta Bernhardsson.

Verbier St-Bernard Traversée

2015-07-112016-03-21 by Andreas Ribbefjord

Strax innan start. Foto: Trail Verbier St-Bernard.

När jag körde Trail des Coursières des Hauts du Lyonnais’ ultra så sprang jag cirka 60 km tillsammans med en schweizare vid namn Bruno. Bruno är psykolog och stugvärd i Alperna. Men framför allt sa han att den vackraste bana han sprungit (inklusive UTMB) är Trail Verbier St-Bernard Traversée.

Och det är därför jag är här nu, i Verbier. Och har sprungit traversen idag. Vädret var superfint — soligt, emellanåt svalkande vind. Med turkosa sjöar, alpkedjor och blommor var det odiskutabelt vackert. 61 km, 4 100 m D+.

Angående prestationen så är jag helt nöjd med utsövdhet, plan, genomförande, kropp och pannben. Inget svek! Jag gick i mål på 11 h 3 min och kom därmed på plats 73 av cirka 600 herrar. Såna här bergsultralopp i Alperna har minst sagt hård konkurrens.

Banan tog oss över tre bergspass. Den sista stigningen på 800 höjdmeter olöpbart motlut var lite av en pannbensprövning. Hänga på stavarna. Jag tror mitt frisim och min klättring hjälpte mig där. Det höll och pannbenet höll även på den följande utförslöpningen mot Verbier där jag sprang som en idiot, rent ut sagt, och kryssade med franska ursäkter mellan folk som sprang en kortare distans.

Under rubriken anekdoter kan nämnas att jag från tidigare nämnda ultran utanför Lyon hade minnen av att några äldre herrar ropade söta ord till en dam jag sprang jämnt med rätt länge. Jag funderade då på om det var sexistiskt och otrevligt men landande i att det inte var det. Avgörandet kom av att hon synligen uppskattade det.

Idag fick jag uppleva samma sak. Jag är nordbo och står ut lite här i Alpernas bergslopp. Idag ropade ett antal tjejer och damer efter mig. Jag var tydligen lik “en karamell” och “choklad” m.m. vilket väl måste betraktas som sött. Jag noterar att ropen kom i samband med att jag hade byggt om min t-shirt till någon form av sporttopp med bar mage. Även jag blir peppad av bekräftelse, liksom ultramadamen, så det är lugnt. :)

Och framför allt är kroppen okej. Inte alls samma misär som i Lyonhöjderna.

Vinst på Långholmen Swimruns testlopp

2015-07-042015-07-04 by Andreas Ribbefjord

Nästa år kör Långholmen Swimrun förhoppningsvis ett fullskaligt lopp. Idag 4 juli 2015 körde de ett testlopp inför det och jag och Tomas slutade som etta i herr och total cirka 9 min före tvåan.

Sträckan mätte 21,6 km på Tomas GPS-klocka varav typ 1 650 m sades vara simning. Det var lite backigt. Å andra sidan var det en hel del platt också där vi kunde hålla neråt 4:20-tempo. Kom in på 2:00.33 om jag inte har helt fel. Eller 1:58.17, faktiskt, på Tomas klocka.

Banan gick i och i vattnet vid Södermalm, Årsta och Liljeholmen i Stockholm. Sjukt kul att tävla bland folk faktiskt. En hel del hejade på spontant.

Vi hade en del fördel av att köra utan våtdräkt i värmen. Det var mycket löpning. Tack till Niklas som skymtas i blå tröja som mötte upp på flera olika ställen längs banan och ropade tider gentemot bakomvarande.

received_10152830833890736 — Strax efter målgång. Fick en Loka av Ivar. Vann även en startplats till det fullskaliga loppet nästa år, vilket vi ser framemot!

Tack till Charlotta Ribbefjord för bilderna.

Bilder från High Coast Ultra 2015

2015-07-01 by Andreas Ribbefjord

Race briefing i Paradiset i Örnsköldsvik.

Vinnare herrar 129 km: Patrik Wikström. Slog banrekordet med något över 2 h. På bilden har han nyss gått i mål.

Vinnare damer 129 km: Johanna Bergman. Slog sitt eget banrekord med 2,5 h. På bilden intervjuas hon av SVT.

Springa med jämnt tempo

2015-06-012015-06-02 by Andreas Ribbefjord

Andreas och Tomas någon timma innan start i Utö Swimrun 2015.

Folk springer för snabbt i början. I alla tävlingar, alltid och överallt springer massor av folk för snabbt i början. Det är ett rookie mistake och det får man betala för med en sämre sluttid.

Jag och Tomas i Team Cartel körde Utö Swimrun i helgen. Vi sprang förvisso lite lite saktare senare på banan än i början, men placeringarna vid mätpunkterna säger verkligen något:

Rävstavik 17:00 plats 72
Barnens bad 28:10 plats 61
Spränga 1:12 plats 50
Ålö bro 1 2:04 plats 42
Båtshaket 2:40 plats 36
Storsand 3:16 plats 32
Ålö bro 2 3:52 plats 28
Spränga 4:18 plats 26
Utö camping 4:41 plats 23
Finish 4:44:31 plats 23

Utöbanan är väldigt varierad med allt ifrån hala bergshällar till kuperad och obanad skogsterräng till platt grusväg. Där är det förstås jämn ansträngning snarare än jämnt tempo som gäller, men samma princip.

Nöjda med placeringen, men inser att vi hade kapat några minuter och förmodligen någon eller några placeringar på att starta längre fram. Det var trångt på stigen i början och ibland stod det till och med stilla. Det finns fullt av folk som ställer sig längre fram än motiverat i starten och vi gjorde tyvärr tvärt om — men vi har lärt oss till Stockholm Swimrun om två veckor!

Å andra sidan funkade ju allt annat klockrent med pacing, utrustning, smidiga växlingar mellan löpning och simning et c. Lite håll ett tag för mig, men det var inte så farligt. Fantastiskt fin tävling av arrangörerna också!

På samma ämne kan jag ju säga att jag sprang 39:42 på Milspåret. Känns fint att komma under 40 minuter på milen. Där hade jag iofs en negativ split på cirka 30 sekunder om man ska tro på att klockan stod exakt vid 5 km, men oj-oj-oj vad jag sprang om folk på andra varvet. Ännu en gång handlade det förstås om att folk sprungit för snabbt i början. Det är väldigt vanligt på 10 km. Ett tips är att inte låta sig dras med i rushen i början. Det är betydligt mer motiverande att kunna gneta om folk när de saktar in än att själv sakta in ofrivilligt och inte ha något att sätta emot när folk springer om. Jag har gjort samma misstag, förstås, men mer sällan nu för tiden.

Tack till Tomas för split:arna. Vårt chip gav inga splitar. Och tack för att du är en fantastisk lagkamrat, Tomas. :D

Läs även Tomas race report.

Det går inte alltid bra

2015-05-162016-03-21 by Andreas Ribbefjord

För en vecka sedan genomförde jag Ultra des Coursières utanför Lyon i Frankrike. 102 km kuperad löpning på blandat underlag. Ungefär 4100 m total stigning (och utför). Resultat: 88 / 124 (ej räknat löpare som bröt eller föll för reptid). Missnöjd med placeringen men vann erfarenheter.

Mot slutet av de 16 timmarna och 7 minuterna arbetstid:

Allmänt illamående och svårt att inta föda.
Öm om fotsulorna.
Tillfälliga kramper i övre magmuskler och hamstring.
Stela ben (no kidding).
Besvärande sol (första halvan dock perfekt väder).
Skav under armhålorna (uppskjutet och lindrat genom tvätt i bäck).
Under typ fem timmar inga tankar, bara mekanisk rörelse.

Dock noll skavsår på fötter eller mellan benen.

Förlorade förmågan att springa vid 78 km. Därefter hastig gång med pannben som främsta muskel. Därefter gång. Det var förstås här jag blev kraftigt omsprungen. Återfick en del styrka när solen gick ner och kunde springa sista biten in i mål, med en gnutta heder i behåll.

Efteråt:

Frossa vid målgång.
Mycket svårt att gå dagen efter, gick lite efter två dagar, gick c:a 10 km efter tre dagar, sprang 5 km sakta efter fyra dagar. Till stor del relaterat till mitt tidigare fotbrott.
Allmänt illamående.
Ont i magen (likt lindrig magkatarr), vilket gav dålig sömn, vilket gav ont i ryggen.
Solbränna med fjällning.
“Träningsvärk”.
Kraftlöshet.
Tillfälliga kramper dagen efter.

Men man ska inte klaga. Tjej vi delade bil med tillbaka till boendet sprang i mål med bara hälften av fotsuleskinnet kvar. Kille föll ihop efteråt och åkte ambulans.

Fel:

Sprang för snabbt (rookie mistake!).
Behöver mer träning av typen fransk ultra-trail (60 km / v plus annan träning räcker inte — bergsgetter only!)
Bristfällig frukost pga helgdag i Frankrike (kanske inte avgörande dock).

Vis av erfarenhet gör jag förhoppningsvis bättre nästa gång.

Frankrike är bergsporternas land. Kapabla bergslöpare, skitouring, klättring, mountainering osv osv. Jag älskar det.

Stort tack till Sofie som inte bara väntade vid mål flera timmar efter förväntad målgång utan också stod ut med en jämrande 90-åring som behövde ständiga vilopauser som sällskap i Lyon.

ultra-des-coursieres-2015-andreas-thanking-race-organizers — Tackar tävlingsledningen och mottar finisher-väst efter målgång.

ultra-des-coursieres-2015-interview-with-the-foreigner — Arrangörerna var överraskade över att en så exotisk varelse som en nordbo deltog. Jag träffade en schweizare (som jag sprang närmare 60 km med) och en dam från Irland, men i övrigt lade jag inte märke till några utlänningar. Speakern gjorde en specialintervju med nordbon och efter det lyckades vi få lift hem genom utrop från speakern. När vi gick ropade de i högtalarna att svensken lämnade byggnaden.

ultra-des-coursieres-2015-cheat-card — Fusklappen jag hade för att hålla reda på sträcka till nästa tillfälle att dricka, fylla på vatten i vätskeblåsan eller möjlighet till föda. Även bra för att planera löpningen utifrån längre stigningar.