Är det okej att överviktiga får mindre plats i tv? Ska H&M ha runda skyltdockor? Kroppsideal är något som debatteras ofta. Min uppfattning är att det är okej att visa upp sig som tjock och att hur man ser ut är en fråga för individen, inte något som ska bestämmas av andra. Själv är jag helt ointresserad av utseenden i media eller det offentliga rummet. Det jag vänder mig mot är de följder av ett runt utseende som sällan nämns i det sammanhanget.
Den som är tjock är dock själv sannolikt fullt medveten om att den riskerar att dra på sig viktrelaterade sjukdomar. Detta är ett obehagligt och orubbligt faktum, oavsett hur okej det är att se ut som man gör. Att folk i allmänhet tycker att övervikt är oattraktivt får jag väl anta hör ihop med detta och någon typ av naturlig partnerselektion.
Skillnaden mellan BMI 28 och 32 är två levnadsår, statistiskt. Men det är förstås inte bara tid vi talar om. Skillnaden ligger istället i att de som väger mer oftare kommer att lida av sjukdomar rörande hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, olika typer av cancer, depression m.m. Utseende och livsstil är en sak, men frågan är om man tycker att sjukdomarna också är “okej”. Vi är många som håller av någon med överviktsrelaterade sjukdomar. Naturligtvis tycker ingen att det är okej att de lider och dör i förtid.
Detta med övervikt är en fråga som angår många då närmare hälften av svenskarna är överviktiga eller feta. Övervikt och fetma orsakar idag fler dödsfall i världen än undernäring och svält. Och allt man behöver göra är kort sagt att dra ner på pizza och godis och motionera några gånger per vecka. Man vet precis vad man behöver göra. Det borde vara lätt, men det är ändå svårt.
Man lär sig att tycka om saker. Den som i stort sett aldrig äter godis suktar inte efter det. Den som har motionerat under flera år njuter i allmänhet av det medan den som försöker ta sina första löpsteg känner sig plågad. Ju längre man lever osunt, ju närmare man kommer sjukdomarna, desto svårare är det att ändra sig. Människor med betydande övervikt får dessutom utstå otrevliga antydningar och ord. Allt detta till trots är det inte lätt att bryta mönster.
Men det går förstås att ändra sig. Liksom att det går att sluta röka går det att äta nyttigare och motionera. Vissa har av naturen lättare än andra att hålla sig smärta, men med en sund livsstil går vikten åt rätt håll förr eller senare, oavsett. Vet ni förresten att hjärt- och kärlsjukdomar är på nedåtgående? Det beror på att färre röker nu för tiden. Tänk om vi kunde säga detsamma om övervikten.
PS.
I statistiken anses den som är 170 cm lång och väger över 72 kg vara överviktig (BMI > 25). Väger den över 86 kg så är det fetma (BMI > 30). Den långsiktiga trenden är att frågan blir än mer angelägen, dvs att övervikt och fetma ökar.
Källor: