För två månader sedan skrev jag här att jag var på väg tillbaka i träningen efter att ha tagit det lite för lugnt efter ÖTILLÖ. Egentligen tog jag det lite för lugnt med löpningen under sommaren också. Ibland berodde det på att det var många tävlingar och ibland pga ett självbedrägeri med att halvåret av 100 km/v skulle sitta i för all evighet utan underhåll.
Hur som helst är jag igång starkt sedan två månader. Vill man vara i 100 km/v-form så gör man bäst i att springa 100 km/v och inte 60. Jag har också större polarisering nu med två fartpass per vecka, vilket jag hoppas ska göra mirakel. Jag springer med maratonhjälten Tobias Lidving och Maskinen på en del av dem, vilket både är roligt och håller kvalitén uppe. Ungefär 100 km/v försöker jag få till.
55 km terräng på NUTS för 2,5 veckor sedan gick sådär. Trevlig dag, visst, men jag sprang nog 5–10 min sämre än förra året, kompenserat för ny tyngre bana. Jag tog iofs inte i lika mycket. Formen nu är helt okej iaf och på uppåtgående. Det blir skitbra! Både jag och Maskinen är mycket taggade inför vår swimrunsäsong nästa år.
Oops. Där höll jag på att skriva ett ganska värdelöst inlägg. När jag kommer ihåg det så brukar jag försöka skriva något som faktiskt är användbart för läsaren. Nu kan jag nämna att jag har upplägget mycket volym i löpningen, som sagt, men också två hårda pass per vecka. Det är väl kanske mer som 1,5 hårda pass, men ett på tisdag och ett på torsdag eller fredag, eller liknande. Dagen innan hårt pass försöker jag springa lugnt så att jag är fräsch och kan få ut så stor effekt som möjligt på det hårda passet. Det kanske var användbart.
