Igår blev det tredje året i rad jag sprang Urban 7 Summits för att sätta nytt fastest known time (banrekord, så att säga). U7S är en utmaning där man springer mellan — och förstås upp på — sju toppar i Stockholm. Man får springa vilken väg man vill och det blir ungefär 69 km om man springer smart.
Nytt FKT igen men ändå besvikelse när jag insåg redan efter 50 km att krafterna inte skulle räcka till U7SXL. Tanken var nämligen att samtidigt sätta nytt rekord på den längre varianten U7SXL, vilken är ungefär 95 km om man navigerar effektivt.
Patrik var dock starkare och orkade hela vägen med ett leende på läpparna. “Oförskämt fräsch” vid 69 km samtidigt som det kändes som att jag skulle behöva gå ett tag innan jag kunde springa igen. Lika bra att gasellen fick köra på resterande 26 km i eget tempo. Det är bara att tacka för inspirationen till att träna hårdare! För mig var det ett perfekt långpass inför ÖTILLÖ WC. Fram till mitten på augusti är planen på att köra ner mig lite i löpningen.
Vi hade lyxcrewning hela vägen med ny flaska och tilltugg i stort sett var femte km. Navigationen var pretty dialed men vi lyckades ändå villa bort oss vid några tillfällen. Inga stora katastrofer dock! Till aspirerande U7S-löpare ger jag rådet att studera kartan och Google Street View ordentligt innan och gärna provspringa komplicerade delar innan. Jag är inte helt nöjd med navigationen på Garmin Fenix 3 men bättre än ingenting.
Med det sagt uppmanar jag alla löpare där ute att ge sig på utmaningen. Vi hade en rolig och lyckad dag igår och jag är dels glad att sätta nytt FKT på U7S och lika glad att Patrik vid 69 km sprang vidare till ett nytt FKT på U7SXL på 8:47.
Detta är tidplanen jag satte ihop innan. Som ni ser höll vi den bra på U7S och vi låg tre min före vid Brukets backe där jag klev av. Varefter gasellen opened up the stride och mosade tidplanen till bitar.
Vägen vi planerade och nästan lyckades navigera rätt på.Så ritades vägen i GPX Track Editor.Bränsle: mackor (svårtuggat!), Snickers (svårtuggat), gels, elektrolytkapslar, koffeintabletter.
25 mars 2017 sprang jag Urban 7 Summits (U7S) och klämde till med ett nytt rekord som man kan kalla fastest known time (FKT) eller kanske banrekord, även om det inte finns någon fastlagd bana. 6:29.48 tog det för mig att springa och det blev 69,5 km. U7S är en utmaning som går ut på att ta sig mellan sju toppar i Stockholmsområdet. Utmaningen drogs igång av Addnature 2011 och förvaltas numera i en Facebookgrupp. Föregående löprekord var 6:53.00. Man bokför listor med tider för löpning och cykling. Förra året gjorde jag ett halvdant försök och gav upp vid 62 km efter några felnavigeringar, trötthet, vätskebrist och ingen koll på vart jag skulle springa. Den här gången var jag bättre förberedd. Träning oräknat har jag alldeles säkert lagt ner mer än dubbla tiden på att planera och reka inför U7S än vad det tog att genomföra själva löpningen.
Jag och Mikael Rodemar strax efter målgång på Brukets backe.
En nyckelfråga var att inte springa fel. Jag laddade in förra årets U7S-försök i GPS Track Editor och korrigerade där jag uppenbart snurrat till det totalt. Jag gjorde även mikrooptimeringar där det såg ut att finnas snabbare vägval. Det blev nämligen en del navigationsmissar förra året. Som att jag var uppe inte på en utan på alla tre toppar vid Högdalen innan jag hittade rätt. Förra året navigerade jag efter utskrivna och i ökande grad otydliga kartor från Google Maps. Mest tragikomiskt var nog när jag ville vika ner mot Edsviken ungefär vid polishögskolan och sprang längs ett stängsel tills jag kom tillbaka till samma plats jag varit på tidigare. Såna händelser innebar både tidsförluster och en känsla av uppgivenhet.
Faktisk löpt väg 2017.
Med Google Maps och streetview till hjälp ritade jag ett slut från Sollentuna till Brukets backe. En vecka innan det planerande genomförandet provsprang jag från Häggvik till Brukets backe och kunde förfina rutten. Den ritade rutten laddades in i en Garminklocka som jag lånat av Mikael Rodemar (min Forerunner 220 har inte stöd för navigering). Det var nyttigt att bli bekväm med att springa efter klockans navigering. Att få en övergripande orientering i detta område som jag aldrig varit i tidigare visade sig också vara till hjälp senare.
Innan start på Ekebyhovsbacken. Utmärkt tips från Charlotta att ta med solglajor!
Mat till 6–7 timmars löpning väger förhållandevis lite men att få hjälp med langning av vätska en solig dag är värt mycket. Jag ville inte behöva stå i kö på någon pressbyrå i Gubbängen och Sollentuna för att få lite sportdrycksliknande vätska i mig eller bära med mig flera liter. Vädret var skönt med sol och en del vind. Förra året var det en del regnblandat hagel och jag frös mycket, vilket också tärde på motivationen. Det enda jobbiga med vädret denna gång var den ständiga och ganska starka motvinden från norr.
Kalle mötte upp i Huddinge efter 15,6 km och hängde på till Hammarbybacken där Lars tog över pacningen.
Vätskeförsörjning var en anledning till att ha tre farthållare (Kalle, Lars och Micke) längs vägen och crew (Charlotta, Jonas, Ivar) vid Edsbergs slott. En annan anledning till att använda farthållare var att det är mycket roligare att springa och prata med någon. Micke som pacade sista 18 km var också till stor hjälp för att han sprang i extremt jämn fart när vi ökade tempot efter Väsjöbacken. Jag hade sällskap från Huddinge centrum till Järva krog och från Edsbergs slott till Brukets backe så det blev bara ungefär 26 km på egen hand.
Det tidigare rekordet sprangs 2013 av den framstående ultralöparen Andreas Falk och var 6:53.00, vilket han mest såg som träningspass. Min upplevelse av förra årets försök sade mig att jag med stor säkerhet borde klara att springa på 6:45 så jag valde att basera min plan på det och sedan ta ut eventuella kvarvarande krafter mot slutet. Jag hade ambitionen att slå rekordet men tyckte att det skulle vara gott nog att kapa det med 10 min (det blev -23 min). I GPS-programmet kan man med en funktion få ett jämnt tempo mellan alla punkter uträknat från tidsangivelsen i första och sista punkten. Jag öppnade GPX-filen i en textredigerare och korrigerade slutet till 15:36 och använde funktionen. Genom att göra det fick jag en “virtual pacer” med rätt måltempo i Garmin Forerunner 910XT-klockan. Det är lättare att hålla jämna steg med en markör på karta än att försöka springa i tempo 05:40 min/km utifrån det ofta hoppiga momentana tempo som GPS-klockor visar.
Toppen av Hammarbytjåkka vid 29,2 km. Högalpin känsla!
Jag sprang ganska jämt i 5:30–5:40 min/km där det var platt och var på varje toppassering +/- en minut från tidsplanen förutom att jag höll på att anlända 4 min tidigt till Högdalstippen. Detta löste sig dock genom lite felspringning mellan topparna så att jag istället blev 2 min efter spliten på toppen. Efter ytterligare två eller tre lindriga navigationsmissar eller oväntade ombyggnationer som måste rundas uppskattar jag att jag totalt förlorade kanske 10 min totalt på felspringningar. Det är svårt att få till allting rätt men jag antar att jag har lite gratistid att hämta om jag kör igen. Tempostrategin höll vi tills det var 15 km kvar. Jag kände då att det fanns utrymme för tempohöjning så den följande milen sprangs i jämt 5:00–5:10-tempo. När det sen var två eller tre km kvar kände jag att jag hade råd med en spurt så den sista biten gick lite fortare.
Planen:
08:51: Ekebyhovsbacken, 0 km
09:39: Flottsbrobacken, 8,3 km
10:22: Huddinge pendeltågsstation, 15,8 km (Kalle ansluter)
11:00: Hökarängstoppen (Högdalstippen), 22,3 km
11:41: Hammarbybacken, 29,5 km (Lars ansluter, Kalle lämnar)
12:48: Frösundatoppen (Hagatoppen), 39,8 km (Lars lämnar)
14:07: Djupdalsvägen, 55 km (crew Charlotta, Jonas, Ivar)
15:36: Brukets backe, 69 km (Charlotta, Jonas, Ivar, Micke)
På väg upp för Väsjöbacken med ungefär 52,7 km tillryggalagt.
Det jag åt under löpningen under första halvan var en Snickers, en Twix och nästan en hel påse gifflar. Till det energidryck blandat med vatten. Ska jag hålla på i en bit över sex timmar så blir jag hungrig om jag inte får i mig något mer matigt. Hungerskänsla inverkar negativt på motivationen för mig så jag blev tacksamt räddad av Kalles gifflar! Efter Hammarby åt jag bara någon giffel, en bar och en gel på 20 km, men det räckte faktiskt eftersom att jag drack ganska mycket.
Vid cirka 40 km tog jag en S!Caps med elektrolyter — oklart om det behövdes — och en halv koffeintablett. Mellan Edsbergs slott och Väsjöbacken åt jag två Snickers och drack 50/50-blandning av energidryck och vatten. Därefter blev det bara några godisnappar och två gels. Och Mickes häxblandning på sportdryck och vätskeersättning. Jag såg till att inte överdriva intaget av sportdryck, koffein och gels under dagen för att inte äventyra magen. Känner jag någon obehagskänsla efter t.ex. sportdryck så är det bäst att lugna ner intaget av sånt tills det lagt sig.
Med Saucony Kinvara på fötterna blev det förvisso halt i utförslöpning på lera och snö men det är helt klart värt att ha en landsvägssko då det mesta av sträckningen är asfalt, grusvägar och liknande. Nedför Väsjöbacken kunde jag åka på my primary asset vilket förutom att det var roligt också lindrade det begynnande skavet i grenen. Det blir varmt och kallt om vartannan beroende på sol, vind och eventuellt energinivå i kroppen, så det är bra att ha kläder som man kan reglera när man ska vara ute och springa under lite längre tid.
Det går förstås att springa den här sträckan snabbare. Jag tror t.ex. att förra rekordhållaren kan slå min tid med bättre vägval än vid hans förra försök. Efter mitt nya rekord har jag också blivit kontaktad av två potenta ultralöpare som känner suget att ta sig an det här så jag räknar inte med att behålla min FKT så länge.
Mikael Rodemar och jag framme vid målet på Brukets backe, 69,5 km från starten.
