Jag älskar Ötillö och vill inget hellre än att delta i den fina tävlingen. Ändå lade jag av efter en fjärdedel. Jag hade sovit dåligt veckan innan tävlingen och därför hade jag också blivit krasslig. Det var inte roligt att svika Tomas och andra och att missa festen, så att säga.
Emellanåt kan jag inte sova och jag har svårt att göra något åt det. Tankarna bara snurrar. Det är den gamla vanliga förbannelsen. När jag blev ihop med Felicia i maj 2020 visade det sig snabbt att hon under två månader blivit våldtagen och misshandlad av en psykopat.
Det är där tankarna snurrar. Vad den pissmänniskan gjort. Slita av håret? Slå henne? Tvinga henne till olika saker. Jag förstår inte. Felicias mentala sår och självmordstankar. Att polisen lade ner undersökningen innan vi lämnat in alla bevis. Att vi blir svikna av några av de mest centrala personerna. Hur orättvist allt är. Jag får ingen frid.
Vi har iaf begärt överprövning.
Det går aldrig över. Men det blir iaf bättre.